Sida 172
bestämmande, ehuru logisht bcjfriplig, men denna icke ur Guds eller mcnniskans isolerade väsCndo, utan ur deras vcxelförkållande, således icke naturlig utan historisk (icke immanent, utan personlig rnagt). Utan den ofvanföre, såsOfen nödvändig anmärkta ömsesidigheten i det religiösa förhållandet, finnes ingen objectiv Religion (Religion, såsom från Guds sida, Uppenbarad). Religionen bBr Subjectiv.
Denna ömsesidighet i det religiösa förhållandet innebär nämligen, att Gud lika visst är Subject mot menniskan, såsom Objeet, som menniskan Subjeot mot Gud, såsom Objeet (jemför ofvan om vetande och väsende).
Anm. En sådan dubbelhet hos ett väsende, af subjectivitet och objectivitet i yttre förhållande, är icke möjlig utan inre dubbelhet af subject och oh jeet, subjectivitet, personlighet; men med denna ock* så ieke blott möjlig, utan nödvändig.
Det moment, der Gud är Subject, är Uppen* barelsen, — Religion i objectiv mening (sedt från menniskans bär objcctiva ståndpunkt). Det moment, der menniskan är Subject, är, i sitt sammanhang med det andra momentets Tro, i allmänhet:’subjectiv religion.
Ty detta moment kan ryckas ur sammanhanget och fattas ensamt. Men, när på detta sätt Identite» ten, Suhjeet-objectiviteten, i båda polerna förnekas^
•isom allt annat reellt, sin logik, tin förnuftiga uti vsekliag.
Källa: Project Runeberg ·
