Sida 173
fti af copntan bruten, momentets egne partier bryta sig i sär och inträda säsom successiva extremer i medvetandets först Gud, såsom abstract object, Ens, såsom t. ex. i den Wolfiska Theologia Naturalism sedan det menskliga medvetandet, såsom abs* tract subjectivitet, känsla, utan objectiv giltighet, sådan hon förekommer i den nyare abstract subje* diva Reiigions-Philosophien. Om dessa motsatser påminner äfvcn Hegcl *).
Hegel anger de tvenne momenterna: vetandet al Gud och vetandet af mig i Gud, mitt UC i Gud, d« S», säger han, begreppen Gud och odödlighet, såsom tillsammans utgörande religionens innehåll **) och inbördes bestämmande hvarandra. Anmärkas bör, livad här åtminstone ieke är uttaladt, att, i och med det jag fattar Gud concret, personligt, icke blott såsom substantiell (och icke heller blott med en tve* tydig, qeli substantialiatisk subjectivitet), så blir af* ven min varelse i förhållande till Gud ieke mer be* stämd för mig, såsom blott substantiell, d. ä. såsom odödlighet helt enkelt, utan concret och personligt, såsom salig eller osalig odödlighet.
Så sannt är det, att de båda momentema bestäm? ma kvarandra.
•) S. 12, 18, 15.
' Men jemfor och sammanställ denna moment-indelning ■' med dst foregäende.
Källa: Project Runeberg ·
