Sida 179
känner kon ännu elt värde, som i en högre grund än henne sjelf hade sin på en gång befästande och befriande lag: allt gäller blott för inbillningens egen skull, såsom af dennas behag satt och antaget. Det ange-nä ma, som har sitt namn af detta antaga, är här konstens föremål, såsom det nyttiga, det redbara var på de så kallade behofvens område. >
Nytta och Nöje är en gammal motsats: och med stridiga anspråk har hvardera parten sökt att draga den sköna konsten under sitt välde. Betänkliga fredsmäklare hafva genom ett bolag af Nytta och Nöje velat trygga hvarderas rätt. Tvifvels-ntan tillhör det en högre gestalt af idäen att i sin lefvande enhet upptaga de motsatser, som i en lägre utveckling korsade bvarandra. Men derigenoaa afklädas dessa äfven den character, som söndrade dem, och stå ej mer bredvid hvarandra såsom tven-ne, utan gå tillsammans upp i den högre enheten. Så bör ock väntas, att Nytta och Nöje i den högré och sköna konsten finna sin förmedling. Men maå glömme ej, att de finna den i en magi, som är oliver dem båda, samfäldt likasom enskildt, som cj af dem uttömmes genom någoo summering, som, i det samma den tändes, förtär just dessa deras sjelfVU ska gestaltningar. Likväl kan det anmärkas, att den högre Enbeten ej är något främmande^ från de bh da motsatta lika aflägset tredje, utan egentligen sjelft det ena af dem, hvilket vidgats och gripit utöfver sig sjelft, för att fatta äfven sin motsats. Det 9könäi idéc är på detta sätt närmast en mctamorphose af
Källa: Project Runeberg ·
