Sida 180
Köjet och således partisk för dess rätt. Dér erkäö-nes det Angenämas princip så vida, att intet är såsom skönt, utan att at inbillningens behag sättas och upptagas, men derföre ligger icke skönhetens väsen och mått uti inbillningen. —Men den metamor-pbose, som förbyter det angenäma till skönhet, måste emedlertid beredas inom det förras eget område. Der står då, emot den blott angenäma konsten, som ännu endast vet af sig sjelf, en förskönande konst, som går ut på den nämda förvandlingen. Det skö* na gör sig der redan gällande midt i lifvets alla yillkörligheter^ såsom en anad högre och allmän lag1, men blir ännu blott en utifrån tillämpad regel med formell allmänlighét. Det är inbillningens c u 11 u r, men med lika tvetydighet som all annan. Under rytan har det tillfälliga och sjelfviska icke desto mindre fritt spel, och förskönandet betyder lika läft ett öfverskylandc af en inyärtes, oförändrad falhet. Skillnaden mellan Skönt och Fult begynner således här att utyeckla sig, enär Förskönihgen just är förmedlingen af denna .skillnad; denna förmedling är likväl blott en yttre och blir derföre tvärtom sammanblandning: motsatserna, knappast skilda, falla åter tillsamman.
Först der denna Försköning upphör, inträder det verkligt Sköna, såsom ej mer utifrån sökt, ut-*n i sig varande. Det innebär då sitt eget, och dert genom älven det Fnlas, mått: i denna samma hanch ling, hvarigenom det samlar och bestämmer sig, åtskiljer det med full skärpa och utdöjnmer diet
Källa: Project Runeberg ·
