Sida 181
Fala. Det Fula är då den Terld af inbillning, som faller tillbaka mot skönheten och ej låter sig upptagas i dess förklaring. Det är det affallna angenäma: det angenäma, icke så vidt det ännu ej vet af Skönheten, utan sådant det mot en redan uppgående skönhet fasthåller sig i sin sjelfviskhet. Det redbara, det rent phantasielösa, kommer såsom sådant icke i fråga såsom Fult, utan det som en upprorisk phantasie framställer med verkligt, fastän grinande sjelfbeliag, med förförisk, fastän smutsig retelse.; Men, om det Fula således har i sig ett angenämt; står detta likväl, såsom ett numera affallet, i motsats mot sin egen bestämmelse och blir derigenom ej mindre ett oangenämt och vederstyggligt. Det Nyttiga, det rent Angenäma, bade beggedera sin egen art af konst; de utgjorde nämligen Konstens eget e-lement på något visst steg af dess ntveekling. Det Fula åter framstår blott såsom ett utskott och miss^ foster, i detsamma som Konsten dragit sig inom Skönhetens element och utgör just det förkastade, som nu erkännes odugligt till element för konsten. Så finnes det ingen i sig ful konst, utan det Fula måste, för att i Konsten taga verklighet, suga sig in på den skona Konstens område.
Vi hafva länge talat om skönheten såsom den fria Konstens ämne; vi böra förklara vår rätt dertill* Den verkliga friheten börjar i allmänhet, der god t och ond t skilja sig, oeh valet blir ej mer emellan en eller annan enskildt bestämning, utan emellan dessa båda allmänna magter. Så inträder oek den verk-
Källa: Project Runeberg ·
