Sida 183
konst, kon grumlade, förlorad och förspridd i sina mångfaldiga brytningar, icke kunnat förr än i denna motsats samlas och afgränsas till ett enkelt begrepp. Likväl stadnar naturens befrielse till en början blott vid den första, negativa bestämning, hvarifrån frihetens fullket uppspringer, vid det icke-Jag, som är den närmast mötande, hårda gestaltningen af allt Du, vid den likgiltiga tillfällighet emot ett annat, som år fästet för all qjelfständighet. Så är ock det enkla begrepp, hyari Naturen slutes, ännu blott sjelfva hennes begreppslöshet, hennes irrationalitet.
Men samma Konst, som härmed begynner hennes befrielse, genomför denna än vidare till dess bestämda mått och fulländning, för att derigenom också fullända sig sjelf. Ty, ehuru Konstens frihet redan är uppgången i sitt eget väsen, har den dock äfven inom detta egna område en fortgång, hvarigen-om dess gifna begrepp utvecklas till verklighet och mag t. Och denna fortgång, i det den förklarar naturen till hennes sanna frihet, bestämmer tillika, genom sina särskildta momenter, de olika arterna af Fri Konst.
Den sköna Konstens första gestaltning inträder dermed, att friheten fattar och begriper sig och i detta sjeltbegrepp har sin lag i sig, likasom åter sitt begrepp i lagens inneboende. Vi säga således, att Friheten är till en början gifven i sitt begrepp.
Allt innefattas nu på närvarande punkt derutin-nan, att friheten är sitt och naturens Mått. Såsom detta i vetenskapligt afseende utgör mathematikens
Källa: Project Runeberg ·
