Sida 186
m
pets utveckling. Här är det, med lemnande af andra områden, uppgånget i den fria Konsten.
Betrakta vi nu detta Mått å sin sida, så finna yi det, såsom väsendtligen mätande sig sjeift och derigenom sjeift ett mätbart, innebära mätbarheten och dess gestaltningar i deras förklarade sanning. Då ^Rummet höll fast vid sin nakna mätbarbet med likgiltighet emot Måttet, såsom ett annat och främmande, så inträder deremot här den k vil a, hvarigenom det mätbara na också sluter sig, men inom sitt funna mått, och är uti detta såsom uti sitt eget väsende. Docji, om Måttet här är det mätbaras eget väsen, är det mätbara så till vida alltid ett fritt: är det fritt, .så måste det sjeift göra sig till hvad det är, nämligen till sitt mått, och genom egen handling bekräfta och sätta sitt gifna väsen. Den oro, bvarmed Tiden sökte sitt mått, motsvaras således här af den .rörelse, bvarmed det funna bekräftar sig; en rökelse, som således sjelf i sig har hvilan, ehuru blott såsom moment, eller hvilopunkt. Måttet irörel-s e kalla vi R h y t h m ? om vi åter med Meter benämna Måttet i hvila, torde orden Symmetrie jn. fl. förklara och rättfärdiga detta uttryck, om det .oek annorlunda användes i dagligt tal.
Det ligger nu vid handen att indela den mathe-.matiskt sköna Konsten, allt efter som den med t Meter eller Rhythm till sin princip innebär Rummets mått eller Tidens. I det ena fallet är den Are bitteet ur, i det andra Musik.
Arckitecturcn är, åtminstone i denna be-
Källa: Project Runeberg ·
