Sida 187
greppsföljd, den gestaltning, hvarigenom Konsten å sia fr il» et först eonstitnerar sig till sjelfständig existens. Härifrån, å ena sidan, Architectnrens äunu nära beröring med Bchofvet, med anledning bvaraf man till ocli med dragit i tvifvelsmål, om en Ar-chitcctur såsom Fri Konst verkligen finnes. Mau knnde med samma skäl tvifia, om roten bör till blomman, ty den bildar der på lika sätt beröringen med ett lägre område, men är med detsamma också det första, skarpaste villkor af och uttryck för blommans egen sjelfständighet. Så utgör ock i afseende på Architecturen detta den andra sidan, att den söndring, hvarmed Konsten bryter sig ut irån Naturen, der framstår i hela sin oförmildrade stränghet och hårda slutenhet. Redan såsom byggnad i allmänhet erbjuder det Architcctoniska konstverket för å-akådningcn den omedelbaraste gestalt af den verld i verlden, som utgör målet för Konstens verksamhet. Den sköna byggnaden har denna afsöndring fulländad äfven i afseende på sjelfva ändamålet: den är en invigd, ifrån vanligt bruk uttagen, ett heligt Rum, d. ä. Rummet såsom helgadt, och uttalar i hela sin construction denna sm invigning. Väsendet af all helgd är nämligen från grunden Lag, och Lagens hela stränghet hvilar öfver den Architectoni-ska skönheten.
Då nu den begränsning af Rummet, som utgör Architectnrens begrepp, för sitt förverkligande hänvisas till Naturens rcssourcer, så finner den dessa väsendtligeu uti den kraft, hvilken inom naturens
Källa: Project Runeberg ·
