Sida 198
Detta ur Novalis’»Hymnen an dio Nacht», livilka endast en sådan Prophct af verldens innersta mysterier kunnat skrifva.
3.
— I dag postdag och bref till S* och B*. Vän-såll år jag, det skall Gud veta, och det är innerligt ljuft att på detta sätt få läsa i mångas hjertan ock lynnen oeh med sina pnnd ärligt och broderligt hjel-pa dem, styrka, uppmuntra, upplysa, tillrättavisa* För ett år sedan — då poetiserade jag vid denna tiden alldeles förfärligt' Nu har sorgen ock Philosophien gjort mig stammande under det påträngande svallet af tankar och känslor, som kappas om att få uttryck. Det blir likväl bättre i det land, der tankarne icke kläda sig i tomma ord, utan ilefvan-de bilder; likasom de redan bär i någon mån i drömmen göra, Först der blir det riktig Poesie (noirjtns)* ~ Man har förebrått- mig högfärd; det har gått mig djupt till hjertat. Efter «högfärdig» kommer af högt fara, får jag väl i viss mening vara det. «Mot den ban’, der solen kör», vill jag upp. Men i ett sådant högtfarande ligger alltid tillika en hjerfHg ödmjukhet, som böjer knä för hvarje, vare sig ötor och slående, eller mildt vänlig, uppenbarelse ftf det Eviga, den söker,
«Qcb, om jag stundom höjer djerft min blick Och skådar upp till moluen, tro ej då,
Att koustnärns stolthet fattar mig. O, nej!
Ju högre ögat upp till himlen blickar,
Ju mera rent ocb ödmjukt är mitt bjerta»* —
Källa: Project Runeberg ·
