Sida 55
&
Och idéen om själens odödlighet, kuril måstq hon behandla den? Vårt jordlif, såsom sådant, Milj för henne ett fallet tillstånd; redan dc,tta är otill-fredsställande. Men det värsta är, att bon mathe* matiskt visar detta falls nödvändighet, — visar^ att det Gudomliga måste, gå allt längre utifrån sig och allt mer förmörkas. Hvad blir då förgängelsen af en form annat än öfvergången till en än läpgrq bort, än lägre? En återgång kan först och f^äiast icke consequent tänkas, förrän vid gränsen; men Emanationsläran, huru hon det ock förmenar, kom* mer ahlrig till gränsen, emedan ett Utom icke så småningom låter, bilda sig* — Och sedan, hurn skulle en sådan återgång åstadkommas? Det falln^ kan ieke upprätta sig sjelft. Det högres hjelp be* höfves. Denna kau blott genom nedstigande räckas* Men för Emanationsläran är allt nedstigande sueces* sivt och ett fall. Qch det, som hjelpa skulle, kom* mer i samma predicameut med det, som skulle hjel* pas. Det blir sjelft ett fallet,
Och likväl bar det religiösa interesset mycken 4el i den Emanatistisks åsigtenf 1 missförstådt nit att fatta Gudomligheten rent och högt, anser man den endast kuuna skapa del fuUkomligaste* Detta är nu, att böija med, balft; ty efter denna grundsats ypre Gudomligheten, consequent taget, först då rätt ren ocb hög, om den alldeles icke skapade något. Men i sjelfv* verket, hnra rent och högt fattar väl Emanationsläran Gudomligheten, då bon underkastar den en mathema? tisk nödvändighet och i tysthet likasom förutsättey
Källa: Project Runeberg ·
