Sida 56
begreppet om ett Rum, ett förhållande mellan ett In-om ocli ett Utom, före sin lära om Gudomligheten och dess emanation, såsom fyllande detta Utom.
Vår lära ser i bvaije lägre form af lif en förberedelse till, en aning och prophetla om en högre, och finner i sjelfva verket den Gndomliga magt och bärlek störst, som kan gifva sina barn allt mera och mera del af sitt lif och sin salighet.
b) Evolutionslärans Enhet åter är absolut Negation, hvilken hon ser, i fortsatt gång uppåt, alltmer positivisera sig, tills den kommer till absolut ljus, medvetande och fullhet. Likväl kan Mörker, ntan förutsättning af Ljus, icke tänkas; ännu mindre ett dess potenticrande uppåt, utan ett Ofvan, som drager det till sig. Natten är den grund, som ljusets princip tagit, att derpå bilda sina taflor; den brnd, han skapat sig till mottag för sin Gudomliga alstringslust.
1 motsats mot Emanationsläran, finnes för E-volutionsläran, med samma skäl som den sinnliga verlden, en osynlig fortsättning af utvecklingens kedja och en dess högsta punkt, en förstling af all ereator, en Cbristus. Men hän sörjer, såsom i Jean Paris dröm, att ingen Gud är. —
Jem för man med vår Greationslärä den i första Mose Bok gifna skapelsehistorien, så finner man: i det stora, först Chaos, hvaröfver Guds ande, såsom aning, sväfvar; sedan det lifvande Varde, hvar-ined anden sänker sig ned till massan, genomtränger ilfen alltmer,] att det varder, i stigande utveckling,
Källa: Project Runeberg ·
