Sida 199
En Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
Från det ena af mina rum har jag utsigt åt en gård, hvilket jag mindre anmärker som någon ovanlighet, än som en icke oväsendtlig inledning till nedan följande skildring. Denna gård lemnar, vid första ögonkastet, endast avenyen till en elegant bad-inrättning, men kastar man blicken litet åt sidan, upptäcker man till höger en af dessa kantiga utbyggnader, hvaraf den Parisiska byggnadskonsten, troligtvis mera af ekonomi, an architektonisk smak, ej sällan begagnar sig. 1 denna utbyggnad, hvilken, för hvar våning innehållande ett rum, kunde rätt-visligen betraktas som en puckel på ryggen af huset JVs 1 Rue de la Paix, bodde på nedra botten en skräddare, som hvarje morgon vid öppet fönster uppstämde Marseillaisen öfver de trasiga byxor, dem han borde återförsätta i statsskick. En trappa upp bodde — just den ifrågavarande. Vi behöfva således icke stiga högre i vår berättelse, utan, på ett måttligt afstånd från stoftet, börja skildringen af en af stoftets döttrar.
Jag hade, i likhet med mänga andra, läst Jules Janins glänsande och snillrika följetong
