Sida 241
En representation på Porte-S:t-Martin.
Flera dagar å rad liade man stått i queue vid tlieatern Porte-Saint-Martin, så doek ieke till förståendes, som hade queuen ägt en oaf— bruten kontinuitet, utan som hade den pånytt— födts hvarje afton klockan fem, tilldess salongen ändtligen klockan half till sju hunnit sluka den hel och hållen. De så kallade Billets de faveur — fribiljetter åt skådespelare, orchester-ledamöter, vänner, recensenter — utbjödos och såldes med fördel, och på platsen framför thea-tern ljöd ett oupphörligt rop af: »une Ställe» dOrchestre, une avant-scene, un Balcon des l^remiéres», allt mot något stegrade priser, Det var »Trettio år af en spelares lefnad», denna »nattsvarta dram», som redan• bordt multna i theater-arkiverna, hvilken åstadkom all denna uppståndelse, detta hvimmel, denna trängsel och äflan. Det var en gammal gengångare af— ven på Svenska scenen, från de tider, dä Torss— low der firade sina triumfer och Kollberg lät första radens skönheter beundra sin vackra figur. Och hvad har nu manat spöket tillbaka ur sin graf, hvilka andar ha blåst lif i denna utdöda skapelse, som redan en gång nedstigit från tiljorna, utan rätt att hoppas på en upp-
