Sida 198
la
lig sedati vrftgra %r^ fallkoinligeii Kfckbg i «Ht dfaraiiéi, och denna lycka 'ftr så mycbet tiällsyntarey som ^6«ii ej koslor mig en 'enda förebråelse, tag nJQter aT en sSllbet^ som E. 31. BJelf ej kan uppskatta^ ty tnedel» tnåtlat) tilg6r dess grand och försäkrar om dess rar» aktigM. Jag ar fdrdtg att åt E* H* nppofTra denmi iy(;ka, «å stor ån uppoffringen må synas i mina ^on, iDt4) jag skulle göVa deti med glädje och trtan att ett 6gon<^ blick tvekan y emedan jag såtter den i bredd med mini tärsia plikter. Men Sire! för att förmå mig att förstöra för alltid ocli utan återkomst allt hvad min nfirvarando belägenhet bar behagligt i mina ^fffm, tktlill for* dras en ersättning. E. M., nu i begrepp att göra be-- fordringar bland sina tjenare, har kunnat tro, det mina tjetis<«r kunde vara E. 1Ä. nyttiga för att ersätta några af dem, som upphöjas till högre värdigheter. Hot'^ Ctmtzlersämbetet är nog eminent i sig sjelft att till* fredsställa hvarje äregirighet, som söker sig fram på befod ringsbanan I och för 7 eller 8 år vedan skullt det hafva uppfyllt alla mina önskningar, emedan jag då befanm mig på denna bana. Det §r ej pift samtna sätt nu. Sedan jag renoncerade för en tid från lyckan att ijena E. M., har jag funnit mig nödsakad ett antaga «tt belt annat lefnadssätt, mep som vanan gjort för n>ig oändligen angenämt. En soballem plati lönar ej in4k dan att jag skulle afsäga mig det enskikia lifvefi lycka; cch, då E. SI. aldng kan vara emfaarrasterad att fimia -personer, som bättre én mig till Dess välbehag uppiylki en sådan sysslas åligganden, ser jag ingen nödf«n%het ?id éet4a iJUfilfe att uppoffra hela min Ifoki
Digitized
by Google
Källa: Internet Archive ·