Sida 199
24
ät ett föremål af föga 'vigt för E. M:ft ijenst." .... Man ser ej att Konungen tagit denna stolthet illa. TvSrlom erböd han i stället Friherre Emanuel De Geer RiksRådsvärdigheten, som denne emottog; delande tillika med Grefve Oxenstierna den fordna CantzliPresidentens göromål. Men äfven hdr blef hans tjenstgöring ej långvarig. Begåfvad med obestridelig^ stor skicklighet tyckte han sig likväl finna , det hans nya värdighet hade mer yta ån innehåll, då Konungen nu skötte mest de ministerilla angelägenheterna sjelf^ hvarföre det hände sig, att de som fått uppdrag att hålla ministerconferenserna, stundom funno sig blottställda i negoliationer, om hvilka de ej ägde full kännedom. RiksRådet De Geer nedlade d. 17 Juni 1787 sina ämbeten. Konungen hade för honoro en utmärkt aktning, och denna aktning följde honom. Scbröderheim säger om denna Herre: ''I karakteren hade han med Konungen en stor sympalhi. Kanske var det just den, som gjorde deras skilsmässa. Baron De Geer tyckte sig förese Råd* 'kammarens fall." ...
Grefve J. G. Oxenstierna, sedermera ensam om de ministeriella ärenderna, sä vida Konungen ej skötte dem sjelf, torde genom denna händelse ha undgått de obehagligheter, som föranledde hans medbroders utträde. Han stod äfven Konungen närmare, och var honom varmt tillgifven. Hur man blef så till sinnes, mot Gustaf ni, derom må följande anekdot vittna. Liksom Grefve Creutz med alla sina från varelser och vakna drömmar, likväl hade en stor skarpsinnighet ^ sä förenade Grefve Oxenstierna med dtn ömmaste känslighet en
Diäitized
by Google
Källa: Internet Archive ·
