Sida 241
72
»on, uppböjd till det högMå BrestJllle i Riket ^ (ill det högsta ämbete bland krigsmän ^ till den högsta ärftliga värdighet 9 begåfvad af Christinas frikostigliet med egendomar, som gjorde honom (ill en den rikaste man i sin tidy kunde ej ha någon önskan för sig enskildt 5f* rigi Carl Gustafs löromästare på krigets bana, förenad med honom genom vänskapens band, kunde han, som en ärelysten man, ej annat än vänta under hans spira aktning, förtroende, makt^ men, endast medborgare, lemnade han sig åt sin öfvertygelse och yttrade först, utan svek, utan förbehåll, sin mening. Men om något tvifvel kunde ännu om hans uppsåt uppkomma, om man kunde tveka om en mans tänkesätt, som, (fast i sina bästa år redan på grafvens brädd) visar sig i hela loppet af sin lifstid nitisk för sitt fädernesland och utan all enskild afsikt, om, säger jag, alla dessa skal ej gjorde tillfyllest, så vädjar jag till Carl Gustaf sjelf: det är åt honom ^) att rättfärdiga Torstenssons minne, Carl Gustaf, den mest ädelmodige af våra Konungar, har i Rikets handlingar förvarat det mest hedrande onfHiöme, som af en stor man, en stor Konung kan gifvas en död hjelle: "Om Segersiö låge på min borggård ^skulle Torstenssons arfvingar det behålla, ty riket kan ej nog betala dess stora förtjenster^
sitt nöje derOfver, men sade: ^^Les Grands Hommes sont des hommes. Axel Oxenstierna var en nia.n, som ej visade den han Tar, en stor aristokrat, och gich sina fina Tfigar till finda målen." Detta berlittade Kellgren d. 16 Mars 1786 för Nordin^ som antecknat det.
t) CVst il lai : — man mfirher det Fransyska i Tffndoingcn. I det tryckta talet står: '*det tillhtr hontm."
Digitized
by Google
Källa: Internet Archive ·