Sida 243
74
demien ansett härröra af misskrifning. Dessutom meddelas frän en af Akademiens Ledamöter den anmärkning, att flera meningar och talesätt äro nog Fransyska, och vikande frän Svenska spräkets art: slutligen anhälles, att den okände författaren mätte uppgifva sitt namn, samt pä Högtidsdagen d. 20 Dec. infinna sig i stora Börssalen för att emottaga belöningen. Högtidsdagen firades, utan nägot offentligt tillkännagifvande i detta afseende^ men Konungen samtyckte, att i en af Akade.- miens enskilda sammankomster emottaga Belöningsmedaillen, hvilken af Akademiens dä varande Direktör Kellgren till honom öfverlemnades med ett Tal. En nu afliden, men vid tillfället närvarande. Akademiens Ledamot bar berättat mig, att Konungen synts embarasserad, och tummat pä sin värja, men slutligen svarat med mycken enkelhet: "Jag tackar er: sädant smickrar äfven en Kung; — i synnerhet som jag ibland eder har $å mänga yäfiner/'
Ett pris i Svenska Akademien blef nu en väg till heder och lycka. Vid 1787 ärs täflan öfverrasskades Akademien genom Äreminnet öfver Birger Jarl, som med ens förde denna slags Rbetorik till sin höjd, och i sjelfva verket till sin gräns, — men med sä mycr ken genialitet, och ett sä stort, hittills ovanligt, välde öfver språket, alt denna Panegyrik blifvit i sitt slag oöfverträffad, och att dermed endast det 1788 belönta Äreminnet öfver RiksRädet och RiksAmiralen Gyllenhjeln) af sarpma författare, hvilket äfven erhöll Akademiens stora pris, kunde täfla. Denne var en hittills okänd ung man^ som ej heller genast gaf sig tillkän-
m
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·