Sida 244
75
na*). — Så begynle hos oss Lehnbergs ryckte. Med honom var mSstarskapet i denna akademiska vältaligahet på en gång hunnet. Man kunde svårligen i den riktningen gå längre; och äreminnets Rbetorik, éhum ännu någon tid flitigt hos oss öfvad för Akademiska Pris, blef i sjelfva verket stillastående. Ett bevis derpå, att redan den punkt , der man på denna bana mår ste vända om, var uppnådd, är, att Lehnberg sjelf, * efter dessa bägge lysande framgångar, förblef litterärt ofruktsam, och nöjde sig med utmärkelsen af en enkel, städad och mild predikant. Ej alla hänfördea af denna nya akademiska vältalighet. Den gamle Höpken, sjelf en mästare i en föregående tids mindre slipade, men manliga språk, ogillade den ^).
Såsom författare har K. Gustaf III mest verkat för theatern. Den hade varit hans passion ifrån hans barndom. Att kostymera sig, deklamera och agera var redan då hans käraste lek. Han tänkte på sådant äfven allt för mycket under sina lektioner; och ibland
1) Roscnstieii slsrifver om bösten 1787 till Konungen: "Nordin har rätt, som gissar att det yar en prest , emedan han talar så moderat om prcsterna. Karlen heter Lehnberg, 50 år 'gammal, från Calmar stift, Informator hos en Klädeshandlar^ Callerstcdt, och intet annat. Jag har med honom haft ep rOrande scene^ ty han föga annat fin gret i glädje, i synnerhet dl han Ack Teta att E. AI. gillat hans arbete.^' Lehnberg inr trädde, efter RihsRådet Grefve Hermanssons död 1789, föU jande året såsom hans efterträdare i Svenska Akademien, ^ofr^ såsom Biskop i Linköping d. 9 Dec. 1808.
<j I ]Vo?embcr år 1788 skrifver Schröderheim till Konungen: *^8ven8ka Akademien hade i Lördags en talrik sammankomst, och började lectnren af dcfi enda inkomna Eloge öfver Gyllenhjelra. RiktRådet Höpken Tar ej myeket nöjd dtrmed.''
Digitized
byC^oogle
Källa: Internet Archive ·