Sida 258
94
Sirax efteråt anmärker Nordin: "Besynnerligt, att vi ej hafva exempel på någon Aristokratien gynnande Konung, hvars posterité icke blifvit olycklig. Magnus Ladulås gynnade Adeln: Hans barn gåfvo ett ömkeligt spectakel. Margareta gjorde likaledes: hennes Nepot Erik af Pommern, måste rymma riket,* Gustaf I gynnade de Store så mycket han kunde: Hans son Erik hade ett svagt regemente och en olycklig utgångs Johan III lika benägen: skiljde sin son vid thronen. Gustaf Adolf benägen (för Aristokratien): Dottern måste, nolens volens, stiga ner af höjden"*). — Vi kunna ej med en mer karakteristisk anmärkning här införa denne märkelige man, som i visst afseende gör epok i Gustaf HI:s historia.
Anledningarna (ill Presterskapets missnöje voro flera, och mer och mindre grundade. Konungens förmildring
garna en utmaning till Sparre. Han hade förut blif?it utmanad af denne, ocL duellen skulle försiggå hos Sparre, men blef ej af, emedan den skall ha tillika innefattat något försåt emot Ehrenhoff. Denne fick Tid Riksdagen genom sina vänner en pension, och uppbar den till sin död 1821. — På samma tid gjorde Simmingskölds bankrutt och falska sedlar allmSn för* argelse. Han yar en författare af tillfällighetsrim, som Tann titel af Lagman och OrdensHistoriograf och lefde mycket med de förnäma; men slutade med att utfärda förskrifningar i sin gynnares RiksBådet Carl Scheffers, Baronerna Alströmers ocK flera rika personers namn, och gjorde, då bedrägeriet upptäcktes, en bankrutt på flera tunnor guld. Hans ferdna connexioner skaffade honom med falskt pass ur riket. Hans straff blef att mista sioa nrdensdekorationer och sitt adelskap. Slutligen insattes han, såsom det säges på Konungens requisition, på fästningen Köntngstein i Saxen.
1) "Getera exempla, ut jam omen, avertat DeusP' tillägger författaren.
Digitized
by Google
På sidan nämns Gustaf I, Johan III, Karl Scheffer
Källa: Internet Archive · ·

