Sida 265
96
så stor som stiften , pä det man må kunna dktingvera; — Omdömena om Baron Taube förundra mig. Sådant kan ej falla någon förnuftig in, och kunde det, beböfver man blott komma hit för att kureras. Påfvedömet sjunger på sista versen." — Men hvad som mest gjordeond blod var, att fördelarna af presterliga befordringar på smygvägar leddes inom kretsen af Konungens unga, ystra, adeliga omgifning, som slog sig på rekommendationer emot vedergällning. Det var ingen smådedikt att pastoraterna på detta sätt såldes. Bevis derför finnas ibland Konungens papper^ och äfven den illa beryktade Baron Henrik Sparre beropar sig på löften ifråga om sådana befordringar, för hvilka han kontant låtit betaki sig. Det var detta, eller den deremot sig höjande allmänna rösten, som slutligen störtade Schröderheim, eller åtminstone från 1786 tog allt inflytande från denne af Konungen hittills så mycket använde tjenare, sjelf ingen egennyttig man, men af en så gränslös facilitet i karakteren, att han, särdeles inom bofvets atmosfer, föga någonting kunde neka. Den från partitiderna ärfda korruptionen vid befordringar hade synnerligast bibehållit sig i de presterliga^ och Schröderheims enda ursäkt är, att han gjort hvad som gjorts före honom, och långt mera riktat andra än sig sjelf. — Det gick slutligen till offentlig skandal. Grefve Creutz skref till Konungen d* 31 Maj 1785: "Man har skickat till Patriotiska Sällskapet en Smädeskrift, i hvilken StatsSekreterarne anklagas för venalilet, och anonymen bifogar till Smädeskriften 700 Rdr för att köpa ett pastorat åt en kyrkoherde. Jag har tagit till mig denna libell, på det ingen afskrift
Digitized
by Google
Källa: Internet Archive ·