Sida 266
97
deraf må t ägas ^ och Sällskapet har beilotit anvloda penningarna ad pios ums, ooh till förökande af den pa-*- triotiska fonden. Penningarne insättas emellertid i Riks* gäldskontoret. Det tyokes ha varit en fanatkus, som skrifvit denna libeli^ emedan den är späckad af bibel-» språk." • . . Äfven Schröderheim nämner i ett bref tiD Konungen, med någon förlägenhet, denna skrift. *-^ Det från flera håll frambrytande missnöjet föranlät obk Konungen att utföra sitt redan i Italien fattade beslut om tryckfrihetens ytterligare inskränkning. Förordningen af d. 6 Maj 1780 hade lagt ansvarigheten för tryckfri-* hetsbrott på Boktryckarne. Tillägget dertill af d. 3 Maj 1785 stadgade, att Boktryckarne hädanefter ensamme skulle äga rätt att utgifva Dagblad , Vecko- och Månads* skrifter. Derjemte underkastades Theatern censur. Så* som chef för Stockholms stads år 1785 inrättade Polit* kammare gjorde sig Lagman Liljensparre allmänt fruk* tad^ och hans rapporter till Konungen vittna, att det var honom uppdraget att lemna underrättelser om det allmänna tänkesättet.
Att hafva gjort slut på det förra oefterrättlighets* tillståndet i fråga om andeliga befordringar, att hafva öppnat Konungens ögon öfver vådan deraf, att slutligen, med hans fulla bifall, hafva lagt grunden till de ännu gällande befordringslagar inom det andeliga ståndet, det är en förtjenst, som Historien skall förvara åt Carl Ga* stafNordin, — då en föga bekant Gy mnasiilärare, men som genom skarpsinnighet, lärdom och utmärkt klokhet förvärfvade Gustaf llirs förtroende, och i allmänhet ål» III. II. 7.
Digitized
by Google
Källa: Internet Archive ·