Sida 272
103
lihg der han bor. 4:o Consistoriernas för utmärkta meriter inom stiften, eller för någon gammal Skolbeljent, värd belöning för sina arbeten inom läroverket. Dessa undantag kunde ej skada regeln , att E. M. i allmänhet hörde folkets önskan i fråga om själasörjare , men voro tillräckliga att upprätthålla det kungliga prerogativet. ^— Sådana äro de tankar, som E. M:s befallning ingifvit mig den djerf heten att framställa. Jag kan bedraga mig 5 men jag är fast öfvertygad, att det antydda medlet är det enda verksamma emot pastoratshandeln. E. M. har synts mig sjelf öfvertygad, att alla andra skulle vara otillräckliga eller skadliga. Och skulle man äfven utfinna medel, som ej voro detj så har detta likväl fördelen att vara enkelt, att angripa det onda i sin rot, och att lemna äran deraf åt E. M. Jag ser ej hvarföre E. M. med andra borde dela de välsignelser, som undersåtarne säkerligen skola egna den, hvilken undanröjer ett ondt, som har varat så många år, och hvars följder falla tillbaka på E. M:s ära, emedan de skada ' sederna och förderfligt verka på bondens husliga lif. Del är den klass af E. M:s undersåtare, som mest förtjenar Dess uppmärksamhet, både emedan den är den talrikaste, och emedan dess kärlek för E. M. är renare, i samma mån som den är mer oegennyttig."
Man ser att RiksRådet Ramel, då han tillstyrker att Konungen vid nämnandet af regala pastorater skulle förnämligast fästa afseende*på den, som, ibland de föreslagne, af församlingen fått mesta rösterna, — likasom sker vid de af Consistorierna tillsatta — tillika opponerar sig emot Nordins princip, att endast lärda för*
Digitized by VjOOQ le
Källa: Internet Archive ·