Sida 271
102
för att få pastoratet^ så ser han sig tTungen att betala sin skuld ock reglera sina affärer på sina sockenboers bekostnad y och aflägsnar dem i samma mån ifrån sig. Då år bonden färdig att kasta sig endera i sockenherrens^ eller i en ståndspersons eller kronofogdens armar; och om presten då förlorar sin möda om han talar om Gud, så mycket mer om han talar om Kungen. Det tyckes derföre våsendtligen nyttigare^ om allmogen på landet i allmänhet få kyrkoherdar efter sitt val, än om man valde för dem lärdare personer, kanhända af verklig förtjenst, men som med allt detta ingen ting godt kunna uträtta, emedan de ej äga deras förtroende. Håller man sig till denna princip, så äger man med detsamma ett medel, det enda, att med roten undanrödja den köpslagan om presterliga lägenheter, som E. M. vill utrota ^). Om E. M. gör sig till en lag att i allmänhet till de landtpastorater, hvilka E. M. sjelf besätter, nämna den, som har fått första rummet på förslaget, så är E. M. säker, att gifva sitt folk herdar efter dess sinne, öch att tillika tillstoppa källan till den säljbarhet, hvaröfver klagas. Men på det kronans rätt att efter behag bortgifva regala pastorater må blifva oförkränkt, och tillika én väg hällas öppen för verkliga förtjenster, som E. M. vill belöna, underställer, jag om ej E. M. skulle täckas tillåta följande rekommendationer ^ l:o af Hofmarskalken för Hofpredikanterna. 2:o af Regementscheferna för Regementspresterna. 3:o af en och annan betydande Sockenherre, i fråga om den försam-
1) AU ditn fifyen Tid församlingarnas Tal kan Sga mm bar undfallit författaren.
Digitized
by Google
Källa: Internet Archive ·