Sida 27
yr
Tuedje Kapitlet. Unioiisfördragens innehåll.
Den unionella rättens källor. — Unionens principer ocli ändamål. — ' Den gemensamme regenten ocli konsekvenserna diiraf. — Hikenas Bär-skilda styrelser ^lnder unionen. — Formerna för unionella äronders behandling. — De unionella ärendenas omfattning. — Sammanfattning och öfversikt.
Som vi nu sett, ligger unionens författning skrifven i följande rättsliga urkunder:
1) Norges Grundlov (GL.) af den 4 November
1814, försåvidt den innehåller något annat och mera än Eidsvoldsförslaget af 17 Maj. Denna del af unionsrätten härleder sig historiskt från Mosskonventionen.
2) Riksakten (RA.) af den 6 Augusti 1815, försåvidt den innehåller några nyheter utöfver föregående (§§ 3, 7 samt delvis 5). Historiskt härledande sig från GL:s g 42 och 7. Om denna del gäller särskildt, enligt dessa utgångspunkter i GL., att den är baserad på fullkomlig jämlikhet emellan rikena.
3) Successionsordningen (SO.) af den 26 September 1810, med sina egna rättskällor i GL. § 6 och RA. § 2, hvilka föra den ifrån Sveriges enskilda författning öfver i unionens (jfr sanktionen på GL.). Äfven ett par andra gånger hänvisar RA. (§ 7, mom. 3 och 10, jfr GL. § 41) till svenska grundlagsbestämmelser, men icke på sådant sätt att de därigenom få unionell karakter. — Slutligen
4) Lagen om konungens myndighetsålder af den 18 Juli
1815, med sin källa i GL. § 8.
Till sitt rättsliga väsen äro dessa handlingar af tvenne slag: A) Stadgar som vid förändring kräfva samtycke af Norges storting, Sveriges riksdag och unionskonungen. Hit höra n:r 3 och 4, därjämte hela RA. samt, synes det,
Källa: Project Runeberg ·