Sida 60
väster om Kölen. Att likställigheten icke är ett önskningsmål blott utan en rättighet, det har norska stortinget uttalat redan 1827 och fasthållit allt sedan. Vid dess tillämpning på utrikesfrågan var norska regeringen ännu 1834 icke med; men alltifrån 1837 är hela Norge enigt; och nu i Sverdrups tal får uppfattningen det stötande uttryck, att Norge icke ens behöfde underhandla härom, utan kunde upprätta åt sig ett eget utrikesdepartement när som helst i norska former allena. Bakom denna tankegång sticker en mera speciell rättstolkning upp hufvudet, en tolkning som hittills endast brukats på försök (af norska regeringen 1861), men den 17 april 1871 ingår i de norska liberalernas rättsåskådning och i framtiden skall visa sig vara en kraftig murbräcka emot unionen; det är den tolkning af RA. § 5, att bäggelandsfrågorna, som där omtalas och hvilka ensamma höra under sammansatta statsråd, icke kunna vara andra än de som i föregående § 4 uttryckligen nämnas; hvaraf blir följden, att alla egentliga mellanriksfrågor skola afgöras i hvartdera landets statsråd för sig och ståtkållarfrågan (som teorien närmast afser) ryckas undan sammansatt statsrådsbehandling till rent norskt råd. Ett kraftigare medel att spränga gemenskapen kan icke finnas, och dess framdragande antyder liksom Sverdrups hela tal, att tider skola komma då söndringen själf blir Norges oförtäckta mål. — Slutligen står Norge numera, alltifrån 1847, enigt i den formella uppfattningen, att RA. upptager alla unionsvillkor och att Norge sålunda är uteslutande herre öfver allt annat, som Novemberförfattningen innehåller. Som nu bl. a. Norges plikt att medverka till unionens försvar finnes skrifven allenast i den senare, så är därmed för Sverige förnekad all rätt att vaka öfver huru denna plikt tillvaratages; den unionella rätten är beröfvad sin centralpunkt, och Norge skulle vara oförhindradt att genom egen lagstiftning stänga alla sina trupper ute från Sveriges försvar.
Emot alla dessa farliga anspråk och ödesdigra missförstånd har Sverige från början öfverlämnat åt
Källa: Project Runeberg ·