Sida 112
112 II. KULTURVÄXTER PÅ ÅKER OCH ÄNG.
Hvete användes i all synnerhet till framställning af mjöl, hvaraf beredes bröd, bakverk, oblater, klister m. ra. Vissa hvetesorter äro särskildt tjänliga till framställande af makaroner. Vid målningen frånskiljas kornens skal, som bilda kli, medan deras inre styckas till gryn och dessa ytterligare finfördelas till mjöl. Hvetekli utgör ett mycket näringsrikt fodermedel för mjölk- och gödkreatur. En mindre kvantitet hvete förbrukas i tekniskt syfte, för stärkelsefabrikation och någon gång äfven för brännvinsberedning. Hvetestärkelsen är finare och hvitare än potatisstärkelsen. Vid fabriksmässig tillverkning af stärkelse ur hvete malas kornen och blötas därpå i vatten, eller ock läggas de hela i vatten och sönderstyckas blötta. Den grötlika massan lämnas att jäsa. Därvid löser sig gluten och skiljer sig från stärkelsekornen, som sedan tagas för sig. Vid fabrikationen uppstår ett affall, som utgör ett värdefullt foderämne men äfven kan på grund af sin glutenhalt användas till framställning af lim, kitt m. m.
Hvetehalmen användes till utfodring och till strö samt till någon del äfven för tekniskt ändamål, t. ex. för finare flätverk, stråhattar o. s. v. Skall halmen blifva rätt tjänlig för sistnämnda ändamål, måste vissa försiktighetsmått iakttagas vid hvetets skötsel på åkern, såsom sker mångenstädes i Italien och Frankrike, äfvensom vissa bestämda sorter odlas. För erhållande af strå till de berömda florentinska stråhattarna odlas vissa vårhvetesorter, särskildt det s. k. toskanska hatthvetet. Sådant hvete bredsås tätt, och så snart de fina, elastiska stråna antagit en gul färg, uppryckas stånden med rötterna och tillvaratagas. •
Råg. Odlingen af råg (Secale cerealé) är ej så gammal som hveteodlingen. Man har ej funnit råg hvarken i de egyptiska monumenten eller i de schweiziska pålbyggnaderna. Den var också obekant i det gamla Grekland och Rom, och först på kejsartiden började den odlas såsom brödfrukt i Italien, där den förut funnits blott som foderväxt. Namnet råg, på garamal-slaviska »rugi», tyder på dess slaviska ursprung. Rågens hemort antages vara länderna närmast väster om Kaspiska hafvet. Detta antagande grundas särskildt på det förhållandet, att i denna trakt växa vildt fem andra arter af släktet Secale, däribland också Bergrågen (Secale montanum), som står vår råg mycket nära.
Rågen är vida anspråkslösare än hvetet. Den kan i Schweiz odlas ännu 1,500 m. öfver hafvet, och dess odling når i Skandinavien till 69:e breddgraden. Någon högre värme tycker den ej om och trifves därför ej så sydligt som i Italien. Uti Ryssland, Polen, Skandinavien, Holland, Belgien o. s. v. utgör den förnämsta brödsädesarten.
Hela världens rågproduktiou har år 1891 beräknats till omkring 319 mill. deciton, fördelade på det sätt, som synes af vidstående grafiska tabell. Främst märkes här Ryssland med en skörd af omkring 175 mill. dt., hvilket är det högsta tal, som något land i världen kan uppvisa för något af våra fyra vanliga sädesslag, och mera än hela den öfriga världens rågproduktion tillsammans. Näst efter Ryssland komma Tyska riket med 58 mill., Österrike-Ungern med 31 mill. och Frankrike med 16,6 mill. dt. Mest gifvande synes rågodlingen vara i England, hvarest på hektar skördats i medeltal 18 dt. Därpå följer Norge med 17, Danmark med 15,5, Rumänien med 14 och Sverige med 15 dt., såsom jämväl synes å vidstående tabell.
Källa: Internet Archive ·