Sida 130
130
II. KULTURVÄXTER PA ÅKER OCH AKG,
Bohvetet är en vid pass halfraeterhög, ettårig ört med pillikt hjärtformade blad och små, rödhvita, välluktande blommor. Frukten är en slät, trekantig nöt, erinrande i utseende om ett bokollon, fastän mycket mindre. Antagligen får man ur denna likhet härleda dess svenska namn, egentligen »bokhvete» (på tyska Buchweizen). I början af 1860-talet kora i odling en förädlad, mera gifvande sort, det skottska silfvergrå bohvetet, med silfverfärgade korn. Denna sort är emellertid mera anspråksfull i af-
seende på jordmån än den gamla, svartkorniga.
Mindre kändt är det från Sibirien härstammande Tatariska bohvetet (Polygonu7n tartaricum), som i 18:e århundradet fördes till St. Petersburg och därifrån vidare utbredt sig. Detta växer yppigare och ägnar sig därför väl till foderväxt, men kornen äro ojämförligt tjockskaligare och mindre välsmakande samt affalla lättare. De mjölrika bohvetekornen lämna vid förmalning 66 % mjöl, 14 % kli och 19 °b skal. Mjölet låter ej gärna baka sig till bröd annat än såsom tillsats till rågmjöl. I Kina och Japan använder man det till pastejer och vermiceller. Grynen äro utmärkta och användas i många rätter, särskildt till gröt. Bohvetet brukas också till svin- och fågelföda samt såsom tillsats vid öl- och brännvinsberedning. Dess allmännaste användning är likväl till grönfoder, alldenstund det växer hastigt. Växten trifves bäst på lucker sand- och mossjord. Den bredsås med 75 — 100 kg. pr har eller radsås med 50 — 75 kg. Efter 6 — 7 veckor kan den mejas och utfodras grön. Skall den stå till mognad, så företages skörden, då de flesta frukterna äro bruna. Man räknar 10 — 25 deciton kärna och 20 — 30 dt. halm pr har. För grönfoder sås bohvetet gärna i blandning mod vicker, senap eller arman grönfoderväxt.
Fig. 93. Bohvete (Polygonum fagopyrum).
Källa: Internet Archive ·