Sida 152
152 II. KULTURVÄXTER PÅ ÅKER OCH ÅNG.
yngsta kulturväxter. Särskildt i England och Skottland odlas densamma mycket i stället för vanlig fodervicker, och den har på senare tid äfven kommit till heder i Tyskland och Sverige. Under kulturen har dess bördighet ökats och hårigheten minskats. Vid odling till grönfoder utsås den gärna i blandning med höstråg på hösten, lika delar af hvarje. Nästa vår har man ett utmärkt grönfoder, som gärna ätes af boskapen. Äfven fröna ätas af denna, så väl som af svin, med stor begärlighet.
Serradella. Serradellan {Omithopus sativus) är en liten örtartad, ettårig baljväxt, med fingerdelta blad och rödhvita, små blommor samt fågelfotsliknande fruktknippen. Den inkom från Spanien till Tyskland i början af 1830-talet. Med sina fina, bladrika stjälkar lämnar den ett rikligt foder af ypperlig beskaffenhet. Mycket anspråkslös i sina fordringar trifves den blott på lätt jord. Denna måste dock vara fri från ogräs och i öfrigt väl skött.
Serradellan sås på våren i skyddssäde, antingen i höstsäd (höstråg) eller i vårsäd (hafre), i senare fallet ej förrän hafreplantorna nått fingerhöjd. I början växer den mycket långsamt, kraftigare först sedan skyddssädet är bärgadt. På senhösten gifver den en rik fodermassa af utmärkt beskaffenhet, som kan utfodras grön eller ock beredas till hö. Växten odlas äfven ofta i blandning med gul lupin till gröngödsling och nedplöjes då på hösten.
Rotfrukter.
Under detta i och för sig något oegentliga namn sammanfattas ett antal växter, som uti ansvällda rötter eller jordstammar afsätta en rikedom af närande ämnen, stärkelse, socker o. s. v. och därför blifvit af människan upptagna i kultur. Hit höra potatis, sockerbeta, morot, kålrot och ännu flera andra. Rotfrukterna kräfva flitig tillsyn och rensning. Den senare måste ske med stor omsorg, att ej ogräset förkväfver den växt man odlar.
I England började man i begynnelsen af 18:e århundradet odla rotfrukter på åkerfält, och Jetro Tull, uppfinnaren af hästhackan, namnes såsom den där särskildt varit verksam för denna odlings införande därstädes. I Tyskland gjorde rotfruktsodlingen sitt inträde mot samma århundrades slut samt i början af det 19:e genom Thaer, von Kl e ef eld m. fl., men vann ej där någon mera betydelsefull plats inom jordbruket förrän efter detta århundrades midt.
I viss mån kan rotfruktsodlingen sägas ersätta trädesbehandlingen. Den upprepade rensningen med hacka eller annat redskap håller jorden ren och åstadkommer en fysikalisk omsättning i det öfre jordlagret, liksom vid trädesbruket den upprepade plöjningen. I olikhet med detta senare tager dock rotfruktskulturen i anspråk en riklig näring. Ihågkomraas må emellertid härvid, att rotfrukterna själfva skapa rikliga näringsvillkor för den underhållna djurstocken. Den skördade rotfrukten (potatis, beta o. s. v.) kommer antingen hel och hållen, om den utfodras på platsen, eller ock delvis, såsom biprodukt från socker-, sprit- och stärkelsefabrikerna, kreatursstallarna och därmed i sinom tid såsom gödsel äfven jorden till godo.
I Tyskland upptog rotfruktsodlingen år 1893 ej mindre än 4,237,661 har eller omkring 16,i6 fo af hela den odlade jordarealen. I vårt land utgjorde den af rotfruktsodling upptagna jordarealen årligen af
Källa: Internet Archive ·