Sida 153
KOTFRXJKTER. — POTATIS.
153
under 1 O-årsperioden 186G — 75 i medeltal 150,515 har
» » 1876 — 85 » 166,518 »
» 9-årsperioden 1886—94 » 182,349 »
Rotfruktsodlingen, icke minst sockerbetsodlingen, har pä mänga ställen varit
den förnämsta häfstången för höjandet af jordbruket, dels genom den rika, kontanta
behållning den gifvit odlaren, dels ock genom den därmed vunna rikliga tillgången
på för kreaturen närande och smaklig föda, särskildt under vintermånaderna.
Potatis. Potatisväxten (Solanum tuherosurri) (fig. 122) hör till solanaceernas eller nattskattornas familj, och är alltså nära besläktad med mänga i hög grad giftiga växter, sådana som bolmört, belladonna m. fl. Dess hemland är Sydamerika, sannolikt Chile, hvarest den ännu lär förekomma vildväxande.
Till Europa synes den ha kommit på tvenne vägar, dels genom spaniorerna, dels genom engelsmännen. Spaniorerna införde den i början af 1500-talet. På denna väg kan den spåras inkommen till Wien, hvarest Charles Clusius, som vid slutet af 1500-talet var direktör vid botaniska trädgården därstädes, odlade och beskref den. Äfven i Italien och Belgien var den känd vid denna tid. Italienarne kallade den till en början »tartuflfoli», på grund af dess likhet med tryffel. Redan år
1604 finner man dock benämningen »cartouffle», hvaraf bildats tyskarnas »Kartoffel». Till Irland infördes potatisen 1585 eller 1586 af Thomas Herriott, sir Walter Raleighs reskamrat, från Västindien. Allmän användning vann den dock ej i England förrän under 1700-talet, och lika långsamt gick det äfven i Tyskland och Frankrike. Den serverades vid hofven som en raritet samt hos en och annan enskild person, men en hos befolkningen inneboende misstro lade länge hinder i vägen mot en allmännare spridning. I regel måste några missväxtår komma och bana väg för denna växt. I Frankrike var det hungeråret 1769 jämte en apotekare vid namn Parmentier, som gjorde slag i saken, den senare dels genom eget före-
Fio-. 122. Potatisväxt {Solanum tuherosum). +.
Källa: Internet Archive ·