Sida 154
154 II. KULTURVÄXTER PÅ ÅKER OCH ÄNG.
döme af odling, dels genom en af akademien i Besangon prisbelönt skrift i ämnet. I Tyskland utfärdade Fredrik II år 1756 en instruktion, att hvarje arrendator af kronojord skulle på ^/is af åkerjorden odla potatis, klöfver och kummin, och dragoner vakade öfver, att planteringen verkställdes ordentligt. Befolkningens motvilja mot »svinfödan» öfvervanns dock icke fullständigt förrän genom dyrtidsåren 1771 och 1772. I Sverige omnämnes potatisen år 1658 i O. Rudbeck d. ä:s förteckning öfver växter i Uppsala botaniska trädgård, och den odlades mot samma århundrades slut i en och annan trädgård dessutom. Allmän spridning vann den dock ej förrän under följande sekel, till väsentlig del genom kommerserådet Jonas Alströmer (f 1761), som 1723 erhållit från Frankrike mindre kvantiteter potatis med de fabriksarbetare, han därifrån införskrifvit. Potatisen odlades först å egendomen Nolhaga vid Alingsås, hvarför ock knölarna till en början af allmänheten benämndes »Nolor». Visserligen utgaf Alströmer år 1727 en särskild skrift om odling af potatisväxten, och 20 år senare offentliggjorde hans son, Patrik Alströmer, en afhandling om ämnet i Vetenskapsakademiens handlingar. Full fart fick ändock ej potatisodlingen förrän .med de från Pommern, efter kriget 1762, hemvändande svenska soldaterna, som i det främmande landet lärt sig uppskatta potatisen samt hemförde mindre förråd däraf för odling vid sina torp, äfvensom efter missväxtåren 1771 — 73 samt efter det man vunnit insikt om potatisens användbarhet till brännvinsberedning.
Den stora vinst, brännvinsbränningen och äfven kreatursuppfödningen medelst potatis befanns gifva, föranledde snart på åtskilliga stora gods i Tyskland, England, Belgien o. s. v. en kanske onaturligt stor utsträckning af potatiskulturen. Kom så potatissjukan och anställde år 1845 och äfven de därpå följande fyra åren en härjande förödelse samt vållade en betydande återgång i denna kultur. Det uppstod en formlig kris, och man befarade att potatisväxten var dömd till undergång. Småningom aftog dock sjukan i intensitet, och potatisodlingen började åter vinna terräng. Den måste dock nu inslå på delvis nya banor. Man måste uppsöka och utbilda sådana potatissorter, som befunnes särskildt motståndskraftiga gent emot sjukan, och man fick ej låta potatisen återkomma på samma åker utan efter vissa års mellantid.
I nyare tid har denna odling betydligt tilltagit. Under år 1895 utgjorde potatisskörden
uti Tyska riket 317,9 mill. decitou
» Ryssland 211,6 » »
» Frankrike 129,2 » »
» Österrike 98,4 » »
» Nordamerikas Förenta stater .... 73,4 » >
» England 71,8 >• »
» Ungern 38,7 » >
» Belgien 34,3 » »
» Nederländerna 18,4 » »
» Sverige 13,8 » y o. s. v.
Hela världens potatisskörd steg från 954,8 mill. dt. år 1892 till 1,058,4 mill. dt. år 1895. Potatisväxten har parbladiga blad och i flocklik blomställning samlade blommor. Icke alltid komma dock blommorna till utveckling eller ens frukterna (»potatisäpplen») till mognad. Många sorter äro blomlösa. Potatisknölarna (»jordpäron») äro ansvällningar på den underjordiska stammen, afsedda att fortplanta växten från år tilP år. »Ögonen» på potatisen äro de knoppar, ur hvilka följande år nya skott skola framkomma.
Källa: Internet Archive ·