Sida 243
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 245
Iia hänförts en hel del arter, som namngifvits på grund af fynd i olika länder. Närstående släkten ha också uppställts på grund af något olika tandbeväpning eller afvikande skapnad af ryggkotorna o. s. v. På grund af en del af dessa fynd vet man, att skulderbladet hos Zeuglodo7i till sin allmänna form helt och hållet öfverensstämde med hvalarnes. Öfverarmbenet liknade mera motsvarande ben hos hvalarne än hos något annat djur, men det hade ännu ej hunnit att förenklas i så hög grad som hos nutida livalar och ledgången mot underarmen var mera själf ständig än hos hvalarne, ehuru den blott kunde tjäna till böjning och sträckning. Dessa afvikelser från hvaltypen utgöra arf från creodonterna liksom ock tillvaron hos Zeuglodon af en stor och platt armbågsknöl.
Från creodonterna till dessa urhvalar, ZeuglodontidcE, ha de senare årens paleontologiska upptäckter gjort öfvergången tydlig och klar. Därom torde numera full enighet råda. Däremot är det omtvistadt, huruvida det existerat ett fullt direkt genetiskt samband mellan zeuglodonterna och de närmast i tiden följande Squalodontiderna, hvilka också äro utdöda, men som rälaias vara direkta stamformer för en del af nutidens tandhvalar. De mest specialiserade zeuglodonterna voro ganska stora djur, och då man vet, att det är en allmän regel, att djurens storlek tilltager under utvecklingens fortgång, är det ganska påtagligt, att dessa stora urhvalar utdogo redan under eocentidens senare del utan att lämna några direkta afkomlingar. Men deras utvecklingshistoria har här antydts, emedan den ådagalägger så uppenbart, huru hvalartade djur ha kunnat uppstå och uppstått ur primitiva rofdjur.
Vid sidan af de egentliga zeuglodonterna fanns det emellertid under eocentiden äfven andra små primitiva hvalartade djur, hvilka sannolikt hade ett liknande ursprung. Från eocena lager i Kaukasus har Lydekker på grund af fynd gjorda af Hjalmar Sjögren beskrifvit en dylik liten primitiv tandhval, som fått namnet Microzeuglodon caucasicus. Denna form hade redan hunnit få trekantiga tänder med sågtandade framoch bakkanter. Men äfven de bakersta af dessa tänder voro åtskilda af mellanrum, ej tätt hopträngda som hos Zeuglodon. Tändernas antal hade dock ej ökats utöfver det ursprungliga. Öfverarmen var rätt ursprunglig till sitt utseende (med stor crista deltoidea) och hade två ledytor nedtill för underarmsbenen, dock så, att någon egentlig ledförbindelse ej kunde
Källa: Internet Archive ·