Sida 244
246
VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910.
sägas äga rum och de främre extremiteterna måste alltså ha varit fenlika.
Denna Microzeuglodon betraktas som en af stamformerna för Squalodontiderna.
En annan dylik primitiv form beskrefs 1904 från miocena lager på Sicilien af Dal Piaz under namn af Neosqualodon assenzce Forsyth Major. Denna ägde 10 a 11 tvårotade kindtänder. De bakre af dessa voro hoptryckta triangulära 6-spetsade d. v. s. med tre små spetsar i bakkanterna och två
atA
Fig. 5. Två underkäkskindtänder af Microzeuglodon caucasicus Lydekker,
till höger upptill (efter Lydekkeb); kindtand af Prosqualodon australis
LYDEKKER, till venster (efter Lydekker); tre kindtänder af Neosqualodon
assenzcB Forsyth Major, nedtill (efter Dal Piaz).
i framkanten. De främre däremot voro 4-spetsade med endast två småspetsar i bakkanten och en i framkanten.
Denna Neosqualodon kan sägas vara den ursprungligaste representanten af Squalodontidce, som man känner från Europa.
År 1893 beskref Lydekker från miocena lager vid Chubut i Patagonien en intressant tandhval, som han kallade Prosqualodon australis. 1899 erhöll han mera material och bättre kännedom om densamma och förra året kunde True ytterligare komplettera meddelandena om den. Enligt hvad man nu känner hade Prosqualodon ett kranium, som i stora drag öfver-
Källa: Internet Archive ·