Sida 245
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 247
ensstämmer med en nutida brednosig tandhvals. Bland annat ger sig detta tillkänna genom mellankäksbenens och än mer öfverkäksbenens stora utveckling bakåt, hvarvid de sistnämnda till stor del täcka öfver pannbenens sidopartier. Bakhufvudet var dock ej rundadt, som hos en nutida tandhval, att döma efter Lydekker's figur utan vertikalt och med en nackkam. Näsöppningarne sitta visserligen långt bakåt som på en vanlig tandhval, men näsbenen äro fortfarande ganska väl utvecklade och skjuta fram som ett kort triangulärt tak öfver näsöppningen. Underkäken har ett ganska stort och bredt kronutskott med bakåtriktad spets. Alla dessa senare karaktärer äro primitiva och peka tillbaka på förfäder af Zeuglodon-artsidt utseende. Tänderna göra detta ännu mera. Framtänderna äro enkla, koniska liksom hörntanden. Mellantänderna ha rynkig emalj och små knölar. De äkta kindtänderna äro hoptryckta triangulära med småspetsar utefter bakre och främre kanten som hos Zeuglodon. De hade dubbla rötter, som dock äro mer eller mindre sammanvuxna liksom fallet är hos vissa mellantänder, men man har ingen fullständigt bevarad tandserie. Dock kan man tydligen finna, att tandantalet ej är så stort som hos många senare hvalformer. Lydekker antager, att mellantänderna hos Prosqualodon varit fyra och de äkta kindtänderna omkring sex. Bortsedt från denna tolkning är det dock tydligt, att en ökning af kindtänderna ( ^ mellantänder och äkta kindtänder sammantagna) ägt rum, så att deras antal uppgår till 10 i st. f. det för creodonterna typiska 7 (4 mellantänder + 3 äkta kindtänder).
Den förökning i tandantalet, som sålunda tidigt inträdt hos hvalarne, har man försökt att förklara på olika sätt. Web er framkastade den teorin, att mjölkdentitionen och den permanenta trädde i verksamhet på en gång, men detta räcker ej till. Kukenthal sökte tyda det såsom en delning af tvårotade tänder i enkelrotade och sålunda fördubbling af antalet. Något sådant ser man dock aldrig,^ men väl att två rötter sammanväxa till en, hvilket t. o. m. är en allmän regel hos yngre Squalodontidce. Dessutom är att märka, att de äkta kindtänderna redan hos urhvalarne visa tendens till reduktion och denna reduktion fortsätter tydligen äfven hos en del Squalodo7i4ormeT . Det sannolika är såsom Abel framhållit, att tandökning äger
^ Utom möjligen hos den miocena eller enligt andra pliocena Sanrodelphis argentinus Burmeistek.
Källa: Internet Archive ·