Sida 247
OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 249
tände undersökningar, som man fått klarhet härom, och det mesta och bästa materialet härför har påträffats vid Antwerpen.
Allra först försvinner den för Squalodon karakteristiska sågtandningen af tändernas fram- och bakkant. Till en början reduceras den till en pärlbandslik list, som sedan öfvergår till en skarp egg. Tandkronan blir mer och mer rent konisk och roten blir proportionsvis längre och tjockare (både livad dentin och cementskikten angår). De tvårotade tändernas båda rötter sammansmälta, så att den forna tudelningen blott antydes af en längsfåra på in- och utsidan och slutligen försvinner äfven den.^ Tändernas antal ökas och tänderna i öfverkäk och underkäk gripa in emellan hvarandra, så att en utmärkt fångstapparat på detta sätt bildas. Släktet Scaldicetus lämnar exempel på denna öfvergång. De äldre (t. ex. 8. patagonicus) af dess arter voro just ej större än Squalodonformerna, men de senare torde ha blifvit ungefär så stora som kaskeloter (t. ex. S. caretti). Hos det miocena släktet Phy seterida (fr. Antwerpen) försvinner i samband med tändernas förenkling emaljen helt och hållet såsom hos kaskeloten. Redan under miocentiden hinner utvecklingen fortsätta så långt, att Prophyseter (fr. Antwerpen) alldeles saknar tänder i mellankäksbenen och äfven de i öfverkäksbenen tyckas ha haft benägenhet att tidigt utfalla. Hos den miocena Placoziphius (fr. Belgien) hade tänderna alldeles försvunnit från öfverkäken och i stort sedt hade den redan hunnit ungefär till samma ståndpunkt som den nutida Kogia. Utvecklingen från Squalodon till kaskeloter börjar alltså i mellersta miocentiden och hann, såsom Abel påvisat, redan af slutas till öfre miocentiden.
Lika hastigt gick näbbhvalarnes utveckling. Sedan Squalodontiderna hunnit ombildas så långt, att deras tanduppsättning, såsom nämnts, kommit attbeståaf enkla enrotade tänder, inträffade hos vissa former en reduktion af tänderna på ett annat sätt och i samband med en ojämn utveckling af vissa tänder. Denna förändring hade sannolikt sin grund däri, att djuren öfvergingo till att lefva hufvudsakligen eller uteslutande af bläckfiskar, för hvilkas fasttagande en stark tandbe väpning ej kräfdes. Hos den miocena hvalen Paloeoziphius (fr. Antwerpen) finner man på hvardera sidan i underkäken 12—13 enkla och enrotade tänder, men af dessa visar sig det
' Dock finnes den enl. Kvkenthal ännu hos kaskeloten i embryonala stadier.
Källa: Internet Archive ·