Sida 291
BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 291
ningen tycktes vara så utmärkande. Magister blef han 1845 efter att hafva ventilerat en af honom själf författad afhand- Hng »Landtdagen i Malmö år 1669». Det var, jämfördt med hvad som i våra dagar i den vägen presteras, ett mycket blygsamt akademiskt lärdomsprof, omfattande enligt dåtidens bruk endast sexton sidor text (därjämte en bilaga på elfva sidor). I Styffes historiska produktion spelar afhandlingen icke heller någon roll, men det var den tiden mindre vanligt, åtminstone inom det historiska facket, att aspiranten till den filosofiska lagern själf författade sitt specimen; han nöjde sig vanligen med att försvara sexton sidor af något professorns i ämnet lärdomsfoster, som på detta sätt kunda se dagen. Redan ett par år förut, den 27 juli 1843, hade Styffe inskrifvits som extra ordinarie amanuens i riksarkivet, därtill rekommenderad af Hans Järta.
Det var under en märklig brytningstid i riksarkivets historia, som Styffe fann inträde i detsamma. Detta verk räknades den tiden ännu till kungl. maj:ts kansli och sorterade efter departementalstyrelsens införande under ecklesiastikdepartementet. Dessförinnan hade hofkanslern sedan midten af 1600-talet varit dess högste chef, men den närmaste ledningen utöfvades af sekreterarne i riksarkivet, hvilka efter hand vanligen utnämndes till kansliråd och såsom sådana togo säte i kanslikollegium. Flere vare sig såsom arkivmän eller som forskare framstående personer alltifrån Erik Runell- Palmsköld till Carl Adlersparre (f 1825) hade med framgång verkat som riksarkivsekreterare men med 1800-talets början inträdde för arkivet en period af djupt förfall. Adlersparres närmaste efterträdare, O. Sundel och J. G. Liljegren, förmådde ej upprätthålla de gamla traditionerna. 1810 hade personalen inskränkts till fem personer och vid en omreglering af kansliet 1835, då sekreteraren i riksarkivet erhöll titeln riksarkivarie, minskades den till fyra, riksarkivarien, en aktuarie samt en förste och en andre amanuens. Till sekreterarnes uppgifter hade bland annat en gång hört att afgifva utredningar i åtskilliga administrativa och politiska frågor. Dessa hade i början af 1830-talet i det närmaste upphört och verksamheten bestod väsentligen i att tillhandahålla kansliets expeditioner behöfliga akter, i utdelande till de offentliga biblioteken af boktryckerileveranser samt i besörjande och utdelande af det s. k. årstrycket, liksom till en l)örjan i ut-
Källa: Internet Archive ·