Sida 51
Femte afdelningen, Själslifvet i dess MM. DET OMEDVETNA. § 28. Själsförmögenheternas inflytande på hvarandra. I. På lägre grader af själslif framträda de olika arterna af själsakter icke så bestämdt. En sinnesförnim- melse torde hos ett af de lägre djuren nästan samman- smälta med känslan af behag eller obehag, liksom i någon mån år förhållandet vid några af våra sinnen (jfr § 17), och känslan åter är så innerligt förenad med en drift, att det synes svårt att skilja mellan dem. Det är först på högre grader af utveckling, som de olika ak- terna framträda mera fritt i förhållande till hvarandia, så t. ex. vid tankearbete och vid estetisk känsla. Dock förblifva de alltid i ett nära beroende af hvarandra. II. Att förståndslifvet är bestämmande för känslo- och viljelifvet, har i det föregående visats. Af känslolifvet är åter förståndslifvet beroende. Känslan verkar på det senare stundom störande. Om en föreställning för med sig en viss känsla, utbreder sig denna känsla också öfver de andra föreställningarna i vårt medvetande (känslans expansion). Den, som fått en god underrättelse, är böjd för att se allting i en Ijusaie dager än annars. — Sedan vi teoretiskt gjort oss fria från en oriktig åsikt, hänger dock känslan kvar vid den
