Sida 228
i livilket fall jag bort skynda mig att suga ut blodet, något som dock svårligen bade lvekats, äfven om iag
c_ C 7 O
företagit mig att stupa kullerbytta. Jag bade således ingenting båttre att göra, än att med blodet i ögonen
i_ O O ' c.
försöka leta mig upp ur denna förargliga lokal för att åter nå jordens yta, hvilket äfven efter ett och annat felsteg lyckades, hvarefter min lyckliga sticrna snart nog
cj *j 7 u «/ O
hjelpte mig fram till stora landsvägen igen. Ingenting likt människoboningar fanns dock i närheten, men jag hade så fast beslutit att söka spår efter någon min nästa, att jag spejade efter en sådan, lika otaligt som en hungrig bengalisk tiger efter rof. I)et är nog ganska be-
O C O
hagligt att nu kunna skämta öfver allt detta, men iag
c C ; »I C
vet dock. att det för ögonblicket var rätt ledsamt och otrefligt. »Tag hade för tillfället ingen näsduk i fickan
O O O
och kunde derföre ieke på något vis förbinda det blödande hufvudet, och om jag hade varit spökrädd och kunnat se mig sjelf, bade det måhända förefallit mig hemskt att skåda en person på det sättet halta fram i gråa morgongryningen, till hälften halshuggen; iag kan
C C O « C 7
Källa: Project Runeberg ·