Sida 240
Detta är endast en profbit på den uppmärksamhet, med
hvilken man bemötte hvarandra, tv hvad beträffar de två
7 %/
damerna, hvilkas bekantskap jag sedan hade det nöjet att göra. voro de särdeles älskvärda, och herrn med guld-galonen var deras bror, marinlöjtnanten.
Xär vi ankrade vid Pointe de Galle på Ceylon for jag strax i land med miss Xewton och miss Aloore, fru Ilunt och ena doktorn. 1 hotellet drucko vi en kopp thu och gingo sedan ut för att sc oss omkring på gatorna och köpa småsaker, passande till presenter i England. Somliga bodar voro tokroliga nog, med falska juveler, sköldpaddsarbeten, elfenbenssaker, ebenholz och sandclträ, som gaf c*n egen parfym åt hela butiken. På en del ställen fanns dessutom i ena hörnet ett litet fyrfat med brinnande kol, på hvilket bitar af välluktande trä lågo och osade. Vi köpte åtskilligt strunt och miss Xewton bland annat en temligen stor modell af en catamaran med segel och äror, som hon lastade på mig, för att bära till hotellet, elit vi äfven gemensamt hjelpte vår feta fru Ilunt. som mycket plägades af hettan. Doktorn, de två unga damerna och iag togo derefter en vagn och foro ut för att se kanelskogen, hvarifrån vi begåfvo oss till Wack-■\valha. — Som vanligt sprungo pojkar omkring vagnen och utbjödo underliga frukter, stenar, snäckor och dylikt, och en af dem var så närgången, att han högg tag i vagnen och tvektes sinnad att hoppa upp på fotsteget, hvarföre jag gaf honom ett käpprapp, som, ehuru endast rigtadt ät turbanen, dock mätte hafva träffat några af hans ädlare delar. Ilan släppte dervid kardemumman, som han ville sälja, ur handen, men icke mig ur sigte, och vid en sväng af vägen säg jag honom kasta nagot
Källa: Project Runeberg ·
