Sida 3
Men väl komna öfver Spanska sjön, började vi känna våra lidanden betydligt lindrade. På kusten af Portugal blef vädret allt bättre, skyarne flydde oss, himmelen klarnade, och när vi omsider hunno Gibraltar, gick färden i ett vänligt solsken på ett glittrande haf, liksom om vi redan varit inne på sommarens område.
I Gibraltar uppehöllo vi oss endast några timmar för att taga in kol, post och några passagerare; derefter bar det ut på det blåa och soliga Medelhafvet. Till höger afrikanska kusten, till venster Ronda-bergen, rosenröda och luftiga; hvita segel när och fjerran och omkring skeppet tumlare och delfiner.
Däcket spolades, och under det utspända tältet gnedos messingsstänger, kulor och knoppar skinande blanka. Man började att få se dittills osynliga passagerare, bleka damer med kuddar och parasoller, barn och pigor, feta ammor, kaptenskor och majorskor och små kusiner; dertill löjtnanter i mängd, äfvensom ryttmästare och artiga marinofficerare, gråhåriga herrar med fladdrande skört och fruar med glasögon och operakikare. Det skämtades öfver stormiga lidanden och öfverståndna mödor, matlusten återkom och med den pratlusten, betraktelser och reflexioner.
Den spanska kusten följdes, och när jag återsåg det ståtliga Sierra Nevadas snöspetsar, vaknade för mig många roliga minnen. Åt det hållet, tänkte jag, ligger Malaga:
»Y Malaga tiene su castillo, Come Granada su Alhambra»,
som det står i visan. Och jag kunde nästan se min gamla beskedliga värdinna i Alhambra, den feta och pratsamma Carmen, pysslande bland krukorna i sitt kök, och
Källa: Project Runeberg ·