Sida 191
C.oplas ha en egendomlig, besynnerlig melodi, och hvar och en sjunger sin vers, som ibland till och med improviseras med stor kvickhet, och gitarren går på det viset från hand till hand. Ingen lek är mera charmant och spirituell, men den kan icke beskrifvas, man måste först vara ganska förtrogen med spanska sinnelaget och förhållandena, för att dessa Seguidillas kunna fångas och fattas med sin rätta parfym. Några små »petillos>- eller cigaretter skada heller icke mycket. Jag har aldrig hört någon kunna sjunga sådana coplas så bra som lnes. Ilon är ändå ingen sångerska, men hon har i sin röst en timbre, lik henne själf, det vill säga att bli kär i, och när hennes tur kommer, har hon alltid i beredskap ett par strofer med ett så skälmaktigt småleende i hvarje litet ord och i hvarenda lon, att det är som om hon själf icke tordes se upp, för att icke behöfva tillstå om det är skämt eller allvar.
Från graf till graf
gick jag frågande
om någon karl låg begrafven där,
som dött af kärlek.
Dä svarade någon:
Flickor tusentals — af karlar icke en enda.
Leendet i musiken är så beslöjad t, som om det ville dölja en half tår i ögat.
3\len jag minns en annan strof, som ingen annan än lnes kan sjunga:
Manga finns som icke kunna tala om sina smärtor,
Fmedan när de vilja tala om dem kväfvas de af dem.
(Jch därför mina kan du icke förstå —-icke heller förmår jag tala om dem.
Källa: Project Runeberg ·