Sida 193
verkligen tyckte att känslan liksom genomskinligt kunde se vissa saker, dem förståndet ändå fåfängt försöker begripa.
Hvem kan beskrifva en blick, en min, ett leende? Till och med penseln kan endast ofullständigt återgifva sådant och icke mer än ett moment i sänder. När blixten fångas blir han osynlig, men en gnista kan tända känslan fortare än en tanke hinner vakna. Och när känslan ser sanning, är det som i solsken. Förstånd utan känsla är som ett skelett utan hjärta, ljus och värme; och därföre säges det: Sol serenat omnia. Ar det därföre som jag trifves i Andalusien? Filer — men enfin — det skulle bli för många »eller», och det är därföre så godt att göra punkt tillsvidare, jag menar, ännu icke resa härifrån.
Ehuru på alla taflor af paradiset, som jag sett, ormen alltid varit med, tror jag ändå detta vara målarens stora fel, ty nog fanns det trakter där, dit denna aldrig kom, och nog skulle sådant vara vackrare att måla än beständigt den otäcka ormen bland äppelträden. Ty paradiset är stort och vidsträckt, och om det nog icke för alla räcker från vaggan till grafven, finns väl ingen som icke sett sin bit däraf, utan orm. Det kan finnas renhet och oskuld äfven bland andra blommor än bara liljor, och ibland kan till och med den rödaste ros le ät drufvans lustiga skämt utan att himlen därför lyser mindre klart.
Karlarna hafva ibland sin egen smak och den är icke alltid för sötsaker och bonbons — mänga föredraga en cigarr framför en ananas, tilläfventyrs är det för rökens skull. Nu finns det stundom människor som hafva ett starkt tycke med dessa lyktor, där lågan skiner ut genom alla hål och på hvilka man väl kan bränna fingrarna, men som dock i mörkret locka oss mer än det klaraste stearinljus, om det icke kan tändas.
13. — Egron Lundgren.
Källa: Project Runeberg ·