Sida 278
nes rosengård, och också han var blifven gammal och krokbent, så att när det kom till att hoppa öfver allvarsamma diskussioner och in i mera lättrörliga romanser, blef han ofta efter och kunde icke annat än med möda och ansträngning svänga sig som i yngre dar.
Så är världens gång, den längsta dag har ändå till slut sin afton, och när jag lämnade Sevilla, var det med känslan af att aldrig mera komma dit igen.
Till F. W. Scholander. — London 2 okt. 1808.
— Jag vill vara så dristig öppet bekänna, att jag tycker mig hafva funnit att mycket af naturens finaste färgspel kanhända oftare och lättare återgifves med större precision i vattenfärg än i olja. Orsaken må kanhända sökas däri, att man med akvarellfärgerna såsom varande briljantare kan komma naturens glans närmare, äfvem som att, genom nödvändigheten att behandla dem med en viss rapidité, ett alster produceras liksom starkare im-pregneradt med konstnärens varma känsla i ögonblicket, med ett ord, ett lifligare uttryck af bilden, som han i sig upptagit. Vattenfärgerna hafva åtminstone bestämdt företrädet i ljusa, briljanta, mysteriöst smältande färgskiftningar, ehuru oljefärgens kraftiga, genomskinliga skuggor icke uppnås. iVlan kan förvånas att detta ännu icke är så insedt som det förtjänar. Engelsmännen hafva åt' minstone tagit initiativet i detta som i så mycket annat af nutidens företag. Hvad Sverige speciellt beträffar, vill jag icke blunda för att vattenfärgsmålningen där förmodligen ännu är förknippad med svårigheter af flera slag. Vårt land är icke pittoreskt och jämförelsevis ganska färglöst, grått, blått och grönt — men med geni i rikt' ningen är det väl ändå möjligt, kan jag tänka, att kunna göra förvånande och sanna målningar äfven med sådana elementer. Men vintern ägnar sig isynnerhet att behandlas i vattenfärg, och jag tror att däri ett stort fält ligger öppet för en ny Wickenberg. I all denna rikedom på is och snödrifvor och sorglighet ligger en egen
Källa: Project Runeberg ·