Sida 99
99 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
all den kärlek, den störste, den mildaste, den bäste konung är värd.
»Allernådigste konung, om jag till allt detta lidande egt ett enda samvetssår, aldrig hade jag då kunnat uthärda; det är min oskuld, mitt samvetes renhet, som uppehåller mig.
»Jag känner icke det brott, hvarföre E. K. M:t i synnerhet mig misstänker, men jag har hört det skall icke vara mindre, än delaktighet i förräderier, anläggningar af stämplingar emot E. K. M:ts dyra och helgade person och missfirme-liga skrifters författande. Om jag någonsin kunnat så förgäta Gud, mina pligter, min erkänsla emot E. K. M:t och min egen ära, att låta mig intagas eller förledas af en så öfverdrifven, så ovärdig, sä brottslig och straffbar ärelystnad, att vela häfva mig upp till chef för ett partie, utså oenighetsfrön, antända inbördes kriget, förstöra och sönderslita mitt fädernesland, jag skulle väl då förtrott mig till någre, jag skulle väl tagit något steg, som sådant utmärkte; men jag trotsar eho det vara må att med någon dylik angifvelse våga framträda. Det skulle väl också någon gång utbrustit, ty nu vore det försent. Jag hade väl aldrig kunnat önska mig något fördelaktigare tillfälle till utbrott, än just det, som vid min arrestering inträffade. Detta grymma och oförmodade bud förkunnades mig nästan i hela min officers-corps närvaro. Häpenhet hade redan intagit allas sinnen vid ett samma dag ankommet, fast oredigt rykte om skedde arresteringar i Stockholm af rikets ypperste män, utan att man med visshet kände orsakerne eller uppå hvilkens befallningar sådant skett, och jag såg nu, liksom då blixten upplyser molnen, förtviflan ljunga i deras ansigten och det ögonblick vara förhanden, då de, om jag velat, kunnat förledas att öfverila sig, glömma sig sjelfve och sine dyrbaraste pligter, och då jag med en vink kunnat blotta femtio sablar till dens sönderhuggande, som var ankommen att mig fängsla. Jag stillar då med några ord deras häftighet; jag föreställer dem, att befallningen var ifrån E. K. M:t, att det var min och deras ' yppersta skyldighet att lyda, att ehuru hård denna befallning ock syntes vara, skulle jag dock med nöje underkasta mig den, så mycket hellre, som jag hoppades den förde mig närmare det tillfälle, hvarigenom min oskuld skulle blifva klar, att 'jag icke ett ögonblick tviflade, det ju E. K. M:t då ger mig all den upprättelse mitt lidande förtjenar. Måtte E.
Källa: Project Runeberg ·