Sida 101
113 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
som nu skulle för ömt hos mig upplifva denna grymma dagens hågkomst.
»Men om E. K. M:t varit närvarande och sett allt, aldrig hade E. K. M:t då kunnat neka sig de ömmaste känslor, de lifligaste rörelser, och kanske hade E. K. M:t med en tår sjelf hedrat detta verkeliga sorgespel, ty den fege darrar, men hjelten, den ädelmodige, den rättrådige, den ömsinte röres till medlidande, när dygden såras, oskulden tryckes och menskligheten lider. — Ja, allernådigste konung, om E. K. M:t sett allt detta, säger jag ännu en gång, hade misstankarne i ögonblicket försvunnit, och E. K. M:t hade blifvit öfvertygad, det en undersåte med mitt tankesätt och mitt hjerta väl kan gagna i män af det pund, försynen honom gifvit, så länge han eger sin konungs nåd och förtroende, men aldrig skada, då han deraf ser sig vara uti mistning, ty han åtnöjer sig då att bedja Gud för konungen, önska dess verkeliga sällhet, glädjas åt sitt fäderneslands lycksalighet eller sucka öfver dess missöde.
»Men till att ännu tydligare upplysa alla händelser och för att, om möjeligt är, skingra de svarta moln, genom hvilka E. K. M:t aldrig utan i skuggornes mörker kunnat undersöka mitt uppförande, vågar jag i djupaste underdånighet utbedja mig den nåden fa börja min berättelse, då jag första gången trodde mig begripa, det E. K. M:t med krigstankar umgicks och fortsätta den till denna stund, och tillåt, allernådigste konung, att den Suppriktighet, som leder min penna, får vittna om vidden af min erkänsla för den oskattbara, den efterlängtade nåd, mig nu vederfares, då jag får visa mitt hjerta, öppna och utgjuta min själ och aflägga de bördor, under hvilka jag annars snart skulle stupat.
»Jag bekänner min bestörtning och jag böd icke till dölja den, då E. K. M:t första gången gaf mig någon liten anledning att tro, det krigstankar torde vara å färde; men vid närmare eftersinnande ansåg jag icke saken för alldeles omöjlig, då jag föreställte mig utrikes magters biträde både med folk och penningar och i denna tanka reste jag ifrån Stockholm förlidet år i april månad. Knappt var jag kommen till Finland, innan alla bref voro fulla af krigsrykten och deklarationer, med tillägg att vi säkert hade att vänta Danskarnes infall, så snart arméen vore väl till Finland öfverkommen, och att en missnöjd tystnad och häpenhet i Sverige rådde öfver
Källa: Project Runeberg ·