Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 103
102–103

Sida 102

102

AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

alla sinnen. Dessa rykten väckte Finnarnes oro hos både hopen och de tänkande, hvilket allt bragte mig på allvarsammare reflexioner. Jag hade litet begrepp om ett krigs behöfver och jag saknade så mycket. Jag föreställte mig dock likväl möjligheten af inkräktningar i början, men omöjligheten att behålla dem; och min underdånigste skrifvelse, som om minnet mig ej bedrar, vid Porkala lärer kommit E. K. M:t tillhanda, vittnade att jag föresåg den oenighet emellan E. K. M:t och en del af nation, som verkligen inträffat, ehuru jag är skyldig bekänna, det jag fruktade densamma skulle sträcka sig långt vidare än till ett enda stånd. I följd af allt detta såg jag tusendetals olyckor innan krigets slut omgifva E. K. M:t och riket. Just då började jag få emottaga E. K. M:ts allernådigste egenhändige bref, hvilka genom det dyrbara förtroende de innehöllo på det allraljufligaste smickrade min egenkärlek, men tillika fyllde min själ med den gränslösaste erkänsla. Den ålade mig att för E. K. M:t upptäcka mina tvifvelsmål om en lycklig utgång. 1

»Jag har dessutom alltid trott att hvarje embetsmän, som får nalkas tronen, icke har någon dyrare pligt att uppfylla än den att säga sina tankar och upplysa regenten uti de ämnen, som på ett eller annat sätt kunna röra de honom anförtrodde detaillerne, dermed ega gemenskap eller synas bidraga till undersåtarnes ve eller sällhet.

»E. K. M:ts allernådigste ordres ankommo emedlertid och jag gick i full författning om flottans utrustande, som blef färdig på långt kortare tid än jag vågade hoppas och ungefärligen hälften af den tid författningarne utstaka, oaktadt den allrastörsta brist uppå skicklige arbetare, ty innan båtsmännen hunno från rotarne ankomma, var mest hela flottan färdig att läggas på redden.

»Midt under arbetet eller närmare dess slut ankom ifrån Stockholm det grufvéliga rykte, att jag skulle hafva förvärfvat mig E. K. M:ts strängaste onåd och att hela min corps deruti vore inbegripen. En E. K. M:ts nådigste skrifvelse bekräftade detsamma. Härvid blef jag nedslagen och ledsen, minst för egen del, ty mitt samvete var rent, mitt uppförande klanderlöst, och om jag i tankesättet felade, så var det af välmening och brist på vidsträcktare kunskaper; men officerarnes missöde smärtade mig; det var deras eldade nit, deras outtrötteliga flit,

Källa: Project Runeberg ·