Sida 29
landskärlek och god Tilja, som om förstånd och duglighet, hvar-före ock beskyllningen att hafva missledt och styrkt konungen i hans olycksbringande åsigter och företag är högst orättvis. Det bör härvid icke heller glömmas, att ander tiden emellan den 30 Juni och 5 November 1808, då konungen uppehöll sig mest på Åland, hvarifrån hans otvifvelaktigt oförståndigaste militära befallningar utfärdades, var Tibell tjenstgörande hos hertig Carl, som i Stockholm förde befälet öfver trupperne i Sverige, utan allt inflytande på konungens beslut
Såsom bevis att egennytta icke ledde hans handlingar, torde få gälla, att han afsade sig alla traktamenten och extra aflönin-gar på en tid, då sådane frikostigt tilldelades mängden af dem, som tjenstgjorde hemma i landet
Den 8 Mars återkom öfverste Tibell till Stockholm och satte genast i verket konungens den 6 fattade beslut äfvensom konungens den 8 med kurir Tibell tillsända befallning, att genast förse vargeringen med gevär och sammandraga den till exercis, hvilket dock i brist på gevär icke var lätt att fullgöra.
Konungen, som länge sysselsatt sig med förslag till allmän folkbeväpning, men dervid rönt motstånd af de embetsmän, med hvilka han meddelat sig, skickade den 11 Mars med kurir följande egenhändiga skrilvelse till Tibell.
»Jag har tillskrifvit statssekreteraren Lagerbring om en » landtvärns-inrättning, som redan länge varit påtänkt och be-> fallt nämnde statssekreterare att i detta ämne med Eder sam-»tala, för att ju förr dess hellre kunna förelägga mig planen »till verkställigheten af denna författning.»
Efter öfverläggning med Lagerbring svarade öfverste Tibell den 12 Mars, att de båda stannat vid den tanka: »att den an-» befallda vargeringens uppsättande var den egentliga tillökning, »som rikets tillgångar och författningar synas medgifva; de an-»sågo det vida bättre att hafva en väl underhållen mindre »armée, än en stor, som skulle i längden sakna sina fömöden-» heter.» Härmed afböjdes förslaget tills vidare.
Emellertid hade Englands underhandlingar, hvilka förts af dess minister Thomton med kanslipresidenten baron Ehrenheim, ledt till en allians- och subsidie-traktat, som undertecknades i Stockholm den 8 Mars. Det var den sjette öfverenskommelsen, som sedan den 3 December 1804 blifvit afslutad emellan dessa båda makter, och innehöll: att Sverige skulle sätta sin hela sjö-
Källa: Project Runeberg ·