Sida 184
FÅGELN MED SBGERSTENBN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSlMNET. 169
röd ring. För öfrigt är den till gestalten långsträckta fågeln målad gråaktigt grönblå.
I ögonen fallande hos de vanligast förekommande, jag vill säga typiska takfåglarna är, att hnfvudet prydes af en kam, antingen strålformigt anbragt tvärs öfver hjässan eller ock löpande längs efter denna, i hvilket senare fall han ofta går mer eller mindre ner längs halsens öfversida. Fåglarna med tvärkam, hvilken typ finnes representerad i Nordiska museet genom ett par exemplar från Skåne (bild 20), äro, så vidt jag funnit, i Sverge i regel omålade och te då furuvirkets naturliga, starkt gula färg. Ett liknande omåladt exemplar, hvilket från Ore socken i Dalarna kommit till Nordiska museet under benämningen »trätupp», är tyvärr bristfälligt, men visar i öfrigt så stor öfverensstämmelse med de skånska, att man torde vara fullt berättigad till det antagandet, att äfven den nu bortbrutna kammen varit likartad. Det torde förtjäna omnämnas, att i Nordiska museets handteckningssamling finnes en skiss af en majstång i Leksand, i hvars topp i stället för den vanliga tuppen ses en dylik fågelfigur med utbredda vingar och stjärt. G-enom muntliga uppgifter på ort och ställe har jag ock inhemtat, att slika takfåglar varit rätt allmänna i socknarna vid Siljan. De lära äfven förekommit i södra DfiJAma och i Värmland samt väl sannolikt också i åtskilliga andra våra landskap. De i Västerbotten förekommande så kallade spån-
» Nr 6,171.
20. Takfågel frän Skäne.
Järrestads eller Ingelstads härad.
Omkr. '/s af nat. storl.
Origin. i Nordiska museet. ^
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
