Sida 208
FÅGBLN MED SEGERSTENEX, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET. 193
digheten. På någon annan hackspettart än den svarta eller gröna hackspetten såsom närmaste föregångare torde möjligen ock den anförda sagan om tuppens stjärtfjädrar häntyda. Denna föregångare skulle i så fall hafva varit någon af de arter, som utmärkas icke allenast af en röd hjässa utan ock af röda undre stjärttäckfjädrar. Att äfven andra hackspettar än den svarta tillagts Mars synes för öfrigt framgå däraf, att medeltida författare med uttrycket St Martins — den till helgon vordne Mars' — fåglar tyckas hafva betecknat alla med röd hjässa utmärkta hattspettarter. Äfven kungsfågeln, rödhaken, kärrhöken m. fl. voro dess utom egnade detta helgon.^ Sällsamt är, att också hos de gamla mexikanarne, i hvilkas religion så många egendomliga likheter möta med företeelser från just det religionsskede i den gamla världen, hvarinom denna uppsats egentligen rör sig, hackspetten uppträder såsom en representant för stamheroen, den odling och lag bringande guden Quetzalkoatl, af hvilken hvarje öfverstepräst ansågs vara en reinkarnation. ^ Hos finska folk ansågs hackspetten vara en himmelsguden Ukkos eller Tarans fågel och en hjordarnas och markemas beskyddare. Hos votjakerna offrades hackspettar i slutet af sommaren.^ Men lifsgudens väsen har, såsom jag redan visat, uppenbarat sig äfven i andra fåglar. Hvad beträffar korpen, hvilken otvifvelaktigt ganska långt till baka i tiden ansågs såsom en guds sändebud (märk Första konungaboken kap. 17, v. 4 och 6 samt därjämte kap. 19, v. 5 — 8), kan jag ej framlägga andra skäl till förklaring än det, att han i likhet med svartspetten är kolsvart, samt den förmodan, att han, valplatsernas gäst, ej såsom en den vegetativa utan en den animala lifskraftens bärare tillagts den själarna hos sig samlande guden på grund af ungefär samma tankegång, som schakalen tilllades Anubis, ägypternas dödsgud. Detta förklarar ock, hvarför
* L. Hopp: Thierorakel und Orakelthiere in alter und neuer Zeit. Stuttgart '1S88. S. 146—147.
• J. G. MOlleb: Geschichte der amerikanischen Urreligion. Basel 1885. S. 594. Anf. i L. Hopf: nyssn. arb. sid. 148. — Jfr därmed K. Båhnson: Etnografien. B. 1. KBbenhavn 1900. S. 421 o. f.
3 Finn Maqnusen: Den ferste November og Den ferste August. Kjabenhavn 1829. S. 229 och 120.
13
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
