Sida 252
SVENSKA ALLMOGEDRÄETER. 2. 233
utförd 1782 af klockaren i Skirö Karl Henrik Elirenberg,i och från hvilken närstående begrafningscen är lånad, synes framgå, att manneris kyrkrock varit blå eller äfven grå, att han räckt till knävecken, och att han nedom axlarna stundom haft en tvärgående list, hvilken bildade en kort hålk kring öfverärmen. Denna senare anordning erinrar onekligen om Grustaf III:s s. k. svenska dräkt, men förekommer i så väl södra Sverges som Dalarnas folkdräkter, långt innan den svenska dräkten var påtänkt, och torde vara en kvarlefva från förra delen af 1600-talet.
Med obetydliga förändringar bibehölls den gamla långrocken inpå 1830-talet och vär på denna tid i helg blå eller svart, i hvardagslag grå, utan krage eller i ett senare stadium försedd med ståndkrage samt fodrad. Till rockfoder användes randigt och brokigt ylletyg, om det skulle vara riktigt jBnt, och det lär ej varit ovanligt, att »kära mor» för detta ändamål fick släppa till en af sina aflagda randiga kjortlar, då »hosbonnen» skulle hafva en ny rock. Han ^ hopfiLstes framtill från halsen till lifvet än med hakar och märlor och kallades då hakarocJc, än med knappar af samma slags tyg som rocken, men med stommar af trä, hvilka borrades af skräddaren, då han sydde plagget.
Jämte långrocken brukades korta blå eller svarta tröjor med skört baktill och sprund med knappar vid händerna; men detta plagg användes näppeligen till den stora högtidsdräkten, d. v. s. i sorg- eller böndagsutstyrseln.
Benkläderna voro i regel af hemberedt bockskinn, färgadt med gxdockra, och tämligen snäfva samt slöto vid knäna, där de å benens utsida . nedtill hade sprund, som knäptes med kullriga eller flata fyrkantiga mässingsknappar; kring benen fasthöllos de dess utom medelst en linning, som hopftlstes med ett mässing- eller silfverspänne, knäspännet^ och kring veka lifvet af byxgjorden. som hvilade
* Han var född 1728 och lefde ännu 1796. Jämte den nämda mälningen eger museet en af honom målad eldskärm, som tillhört norlinska prästhuset i Skirö, och en genrebild, framställande > Bonde-lyckan». Äfven i egenskap af träsnidare omtalades han af de gamle såsom en märklig man, och ett par ännn bevarade arbeten af honom (en käppkrycka i Nordiska mnseets samlingar och en mansbild i dräkt frän Gnstaf III:s dagar, i enskild ego) visa, att berömmet icke var oförtjänt.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
