Sida 254
SVENSKA ALLMOOEDRÄKTER.
235
De knötos öfver vristen med långa skinnremmar och påminde för öfrigt rätt mycket om barocktidens skodon. I högtidslag brakades däremot s. k. vändskor och till dessa hörde sinkor, häljäm, och stora gjutna metallspännen (bild 39). Silfverspännen i skorna förekommo emellanåt äfven bland bönderna, men ansågos vara höjden af lyx och antyda, att egaren var en storbonde.
» Urväder shåttai
från Sk i TÖ sn, Östra hå.
Omkr, ^, a &f nät storL Origin. i
Nurdbka mn^secl^
»Menar du ja krusar dej,
för du har silfYerspänne i skoa,
för inna kväller denna da,
sä har du supit upp dem pä kroa»
kunde det stundom låta, erinrande om att högfärd går för fall, och att allting är förgängligt under solen.
Vintertiden förstärktes benklädseln med snösockor af vadmal eller stickade af getragg, i senare fallet kallade raggsockor^ och försedda med hällor af fina stålkedjor.
» Nr 8,680.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
